Världens kaffekulturer
världens kaffekultur

världens kaffekultur

Om det är någon dryck som får dagarna att gå och jorden att snurra, så är det väl kaffe. Man skulle kunna påstå att kaffestunden är moderna tiders lägereld, något som familjer, vänner och kollegor gärna samlas kring. I Sverige regerar bryggkaffet, men hur ser det ut i resten av världen?

Grekland – Svalkande kaffetår

En kaffedryck som är typisk för just Grekland är frappé, en iskaffe täckt med skum som görs på frystorkat snabbkaffe. Frappén uppfanns av en slump inför en internationell handelsmässa 1957 och kallas i dag för Greklands nationalkaffe. På franska betyder frappé skakad eller kyld, i den grekiska kaffekulturen syftar betydelsen huvudsakligen till det skakande moment som hör till dryckens tillagning.

Frappén förbereds traditionellt sett i en cocktailshaker eller med hjälp av en stavmixer, där en eller två matskedar snabbkaffe skakas med vatten och lite socker till ett fast skum. Skummet hälls upp i ett högt glas, tillsammans med kallt vatten och isbitar. Frappén finns ofta i tre olika söthetsgrader, den söta glykós, den medelsöta métrios och skétos som är helt fri från socker. Alla sorters frappé kan även serveras med kondenserad mjölk, då kallas den för frapógalo.

Signaturkaffe: Frappé, en del vatten, en del snabbkaffe och rikligt med is. Serveras ibland med socker och kondenserad mjölk.

Etiopien – En högtidlig stund

Kaffebönan anses härstamma från Etiopien och etioperna dricker kaffe med stor stolthet. Den traditionella kaffeceremonin är en viktig del av landets kultur. En ceremoni kan vara i upp till tre timmar och är ett tillfälle när hela familjen samlas. Det är inte ovanligt att även vänner och grannar bjuds in för att slå sig ner i en ring. Även om ritualen har både symboliska och religiösa innebörder, så är det huvudsakliga syftet att få tid till att umgås med sina nära och kära.

Kaffeceremonin inleds med att värdinnan bjuder sina gäster på popcorn. Därefter rostas de gröna kaffebönorna över het kol i en glödpanna, bönorna mals i en mortel och kaffet kokas med vatten i en jebena. Ett särskilt kärl som har en helt sfärisk botten och som tillverkas av en krukmakare. Jebenan sätts på elden och de malda bönorna kokas tre gånger och hälls upp i små koppar utan handtag. Den första omgången kallas abol bunna, den andra tona bunna och den sista kallas baraka, det är också den som fullbordar ceremonins välsignelse. Hela kaffeceremonin består alltså av tre koppar kaffe och att nöja sig med två koppar anses som mycket ohövligt.

Signaturkaffe: Ceremonikaffe, bryggs i tre omgångar och intas tillsammans i ett stort sällskap.

 

Italien – Kaffelandet med stort K

Italien har det högsta antalet kaffebarer per capita, det vill säga 100 000 kaffebarer för 60 miljoner människor. De italienska kaffebarerna är inte designade för långa sittningar och socialiserande, utan för att dricka sitt kaffe stående.

Man talar ofta om Italien som landet med världens starkaste kaffekultur, eller världens främsta kaffeland. Något som egentligen går att sammanfatta med ett ord: espresso. Som bryggs på en blandning av kaffebönorna robusta och arabica. Italienskt kaffe kan ofta uppfattas som lite starkare än vårt svenska kaffe, det beror på att just robusta har smak som är något starkare, jordigare och kryddigare än arabica. I södra Italien föredrar man sin espresso stark och koncentrerad, medan man i norra Italien gärna har lite mjölk i kaffekoppen. Men en viktig regel i den italienska kaffeskolan är att kaffe med mjölk bara dricks på morgonen, men aldrig efter en måltid.

Historian om hur kaffet kom till Italien är inte helt bekräftad, men det sägs att det var handeln mellan muslimer i norra Afrika och handelsmännen i Venedig som ledde vägen. De italienska biskoparna ansåg att kaffet var en djävulsk dryck och bad påven att förbjuda kaffet för all framtid. Men effekten blev den motsatta, påven sägs istället ha älskat kaffet och påpekat att man snarare borde helga drycken än att förbjuda den. Därmed hade kaffets ställning i Italien befästs och sedan påvens godkännande år 1600 har Italien varit världens kaffecentrum.

Signaturkaffe: Caffé Macchiato, en del espresso toppad med några skedar skummad mjölk. Cappuccino, en del skummad mjölk och en del espresso.

Turkiet – Kaffets språk

Turkiskt kaffe är ett sätt att tillaga ofiltrerat kaffe, utan preferenser till några särskilda sorters kaffebönor. Rostade och finmalda kaffebönor kokas i en liten panna med handtag, kärlet kallas oftast för cezve eller ibrik. Kaffet kokas med lite socker och serveras i en kopp där sumpen får sjunka till botten. Sumpen kan även användas för att spå kaffedrickarens framtid. Vänd koppen upp och ned på ett fat, låt sumpen svalna och sedan är det bara att tolka de olika mönstren som bildats på kaffefatet.

Kaffe har en väldigt central roll i den turkiska kulturen. Det märks inte minst på språket, det turkiska ordet för frukost betyder bokstavligen ”före kaffe” och det turkiska ordet för brun betyder ”kaffets färg”. I den arabiska världen är det turkiska kaffet det mest vanligt förekommande sortens kaffe, även om små variationer och tolkningar har fått andra namn allt eftersom det spridit sig till arabiska länder som Egypten och Libanon.

Signaturkaffe: Turkiskt kaffe, en kopp kokande vatten med en matsked malt kaffe och en kardemummakapsel.

 

USA – Från blaskigt till smaksatt

103 miljoner amerikaner dricker kaffe varje dag, det är mer än hälften av landets vuxna befolkning. Fram till år 1767 var man dock mer intresserad av att dricka te, men i samband med införandet av ”The Tea Act” höjdes skatten på den importerade drycken. Amerikanerna protesterade och deras motstånd kulminerade 1773, i en historisk händelse mer känd som Boston Tea Party. Det kanske inte är så konstigt att amerikanernas kaffe ibland jämförs med just te, eftersom det faktiskt introducerades som en ersättning för det. Inte som den uppiggande, välsmakande styrketåren vi svenskar är vana vid.

I början av 1990-talet höll de amerikanska ungdomarnas intresse för kaffe på att svalna. Kaffedrickandet hade plötsligt blivit omodernt och ålderdomligt. Men i takt med att kafékedjan Starbucks växte fick kaffet en uppdaterad image och landets kaffekultur en ny smakprofil. Det nya kaffet hade högre kvalitet, större smakrikedom och en mörkare rost, på alla sätt och vis mer likt vårt skandinaviska kaffe. Kaffedrycker smaksatta med syrup blev snabbt en ny favorit som tilltalade de amerikanska ungdomarna och spred sig ut i världen.

Signaturkaffe: Americano, två delar hett vatten och en del espresso.

Australien – Det tredje rummet

I Australien tar man sitt kaffe på största allvar. Efter att den första espressomaskinen, uppfunnen och formgiven av italienaren Luigi Bezzerra, anlände på 1930-talet började australiensarnas passion för kaffe att blomstra. Den riktiga kaffekulturen anlände till Melbourne efter andra världskriget, tillsammans med de italienska och grekiska immigranterna som gjorde stadens kaféer och espressobarer till viktiga mötesplatser.

I dag är Australiens städer fyllda av kaféer med starkt lokala undertoner. Många internationella kedjor har försökt att etablera sig, men misslyckats eftersom de inte rår på landets kaffedrickare. Australiensarna varken önskar eller anser sig behöva några andra influenser än sin egna, utan menar att deras kaffekultur står stark och sofistikerad på egen
hand. De talar om kaféet som det tredje rummet, det vill säga platsen vid sidan av hemmet och arbetsplatsen. Där man har sitt sociala liv och där baristan vet exakt hur du vill ha ditt kaffe, det är inte ovanligt att australiensare har en favoritbarista.

Signaturkaffe: Flat white, en shot espresso och ångad mjölk som toppats med lite mjölkskum.

 

Tyskland – Fika på fritiden

Tyskland är den näst största importören av kaffe i världen, bara USA är större. De har en lång kaffehistoria och 1819 var det en tysk som upptäckte den kemiska föreningen koffein. Kemisten Friedrich Ferdinand Runge myntade ursprungligen det tyska språkets ”kaffein”, men begreppet fick snabbt nya internationella översättningar i takt med att vetskapen om det nya ämnet spred sig.

Men att ta en fikapaus med kollegorna på jobbet är näst intill otänkbart för tyskarna, det gör man bara vid speciella tillfällen som födelsedagar eller avtackningar. Fikapauser anses snarare vara ett olegitimerat avbrott i arbetet, än en del i det sociala samspelet på arbetsplatsen. Att umgås med sina kollegor ingår inte i arbetsbeskrivningen. Kaffee und Kuchen å andra sidan är en mer traditionell aktivitet som tyskarna ägnar sig åt på fritiden. En umgängesform som sägs ha över 400 år på nacken och som oftast utspelar sig på söndagar, mellan lunch och middag.
Då unnar man sig en lugn stund över både kaffe och tårta, tillsammans med familj och vänner.

Signaturkaffe: Pharisäer, en kopp svart kaffe, en sockerbit, dubbel shot rom och vispad grädde på toppen.

LÄR DIG MER OM KAFFE

Arabicabönan
Arabicabönan →

Arvid Nordquist kaffe består uteslutande av arabicabönor. Det går helt enkelt inte att smakmässigt slå den här bönan på fingrarna. De krav den ställer på väder och vind ger den mångfaldigt tillbaka genom en god kopp kaffe med en oöverträffad smakpalett.

Rostningen avgör smaken
Rostningen avgör smaken →

Det är när bönorna hettas upp som deras öde bestäms. Rostningen är över på åtta till femton minuter och är helt avgörande för hur det färdiga kaffet kommer att smaka.

Kaffehandel
Kaffehandel →

Kaffe är världens mest omsatta jordbruksprodukt och den näst största handelsråvaran i världen.

Kaffets ursprung
Kaffets ursprung →

En getaherdes upptäckt höll munkarna vakna och gav upphov till ny medicin. Fördjupa dig i historien om det svarta guldet.